TRAMS I USA

I tisdags blev det spontan utgång och som alla vet är det de bästa kvällarna. Under kvällen hölls det många hyllningtal om vårt gäng och jag inser hur lyckligt lottad jag är som har hittat så fina vänner som jag har. När jag åkte hit trodde jag att det skulle bli ett år med kompisar, inte nära livslånga vänskaper. Som Kaya sa: "Ni är sådana vänner att jag vet att jag kommer att gå på era bröllop". Så fint. Rakt in i hjärtat.

Det här blev ett litet hyllningsinlägg minsann men det behövde komma ut. Och nu vet ni ju alla att jag trivs så ni fick väl ut något av det ni med. Kanske undrar varför inlägget heter big fat rat för det passar ju inte riktigt in än. Men det är så att jag nu på hemvägen från gospelen hoppar av några stopp tidigare från bussen för jag tänker att det är gött med en liten kvällspromenix (främst för att det var obehagligt längesedan jag tränade). Amerikat jobbar inte direkt trottoarsbelysning eller någon belysning överhuvudtaget så när den fetaste råttan någonsin kommer spingande upptäcker jag den inte förrän den är precis framför mina fötter. Jag skriker till och springer resten av vägen hem. Note to myself: Aldrig igen vara hurtig på kvällskvisten.

Bye bye bye

carrrrrrooooooiiissssshhhh